"A person is made up of three entities: the nervous system, which is the core; the body – skeleton, viscera and muscles; and the environment, which is space, gravitation, and society. These three aspects, each with its material support and its activity, together give a working picture of a human being."
Dr Moshe Feldenkrais föddes 1904 i Ukraina, tillbringade sin barndom i Belarus och emigerade som tonåring till nuvarande Israel. Efter att ha lärt ju jitsu arbetade han fram egna självförsvarstekniker och fick en bok i ämnet publicerad. Feldenkrais var över huvud taget sportintresserad. Under en fotbollsmatch skadade han sitt vänstra knä, en skada som efter en längre tids besvärsfrihet skulle göra sig påmind på nytt längre fram.
Efter avlagd gymnasieexamen flyttade Feldenkrais till Paris där han studerade vidare till ingenjör. Han arbetade som forskningsassistent åt paret Joliot-Curie (nobelpristagare 1935) vid Radiuminstitutet och doktorerade under denna tid.
Mellan 1939-1940 arbetade han hos Paul Langevin, professor i fysik. I Paris träffade han Jigoro Kano, den moderna judons grundare. Tillsammans med Kano introducerade Feldenkrais judon i västvärlden och var en av de första européer som erövrade svart bälte.
Under andra världskriget tvingades Feldenkrais fly till Skottland där han under 1940-talet arbetade som vetenskapsman i brittiska amiralitetet (högsta beslutande styrelseorgan för marinen). Av att vistas på hala ubåtsdäck återkom den forna knäskadan. En operation var möjlig, men då utgången av den var ytterst oviss, började Feldenkrais istället arbeta med sig själv för att komma till rätta med problemet. Det var under denna tid han utvecklade sin metod.
Hans inspirationskällor fanns fortfarande inom fysik, barnets utveckling, evolutionslära och judo. Samtidigt gjorde han djupdykningar i andra områden såsom systemteori med cybernetik, anatomi, psykologi och neurofysiologi. Han föreläste och höll lektioner för sina forskarkollegor. Med utgånsgpunkt i detta skrev han boken "Kroppen och det moga beteendet" som publicerades 1949.
Efter krigets slut flyttade Feldenkrais till London, där han arbetade som uppfinnare och konsult. Han ägnade sig fortfarande åt judo och satt med i den internationella judokommittén.
Under tiden i London studerade Feldenkrais bland annat George Gurdjieffs, F.M. Alexanders och William Bates arbeten. Han tillbringade även en tid hos Heinrich Jacoby i Schweiz.
På 50-talet återvände Feldenkrais till Israel och arbetade så smånignom uteslutande med att lära ut sin metod.
Feldenkrais använde metoden framgångsrikt på människor med helt olika behov, allt från gravt CP-skadade barn till kända musiker såsom violinisten Yehudi Menuhin.
Han gav Israels dåvarande premiärminister David Ben Gurion lektioner och undervisade i flera år den världsberömde brittiske dramatikern sir Peter Brook och hans teaterkompani Boueffes du Nord.
Feldenkrais samarbetade också med flera stora tänkare såsom antropologen Margaret Mead och Karl Pribram, professor i neuropsykologi.
Så småningom introducerade han sitt arbete i Europa och USA. Den första utbildningen till feldenkraispedagog hölls 1969-1971.
Fram till sin död 1984 fortsatte Moshe Feldenkrais att utveckla sin metod.